ONESIZE

När jag går in i en affär känner jag mig odödlig. Jag har fokus. Fokus på att hitta det ingen annan kommer att hitta. Det är givetvis ganska svårt, eftersom butikerna har massor av just den toppen. Jag shoppar bäst själv. Tråkigt men sant. Jag sliter åt mig minst 10 plagg, går som en hungrig varg med riktning till omklädningsrummen. Ljuset i omklädningsrummet är perfekt så här års, vitt som i en lagerlokal skiner det mot min likblekta kropp. Konstigt nog bryr jag mig inte så mycket i det läget, för nu är det fokus på kläderna. Av med kläderna, på med dem nya. Sitter det snyggt? Är materialet för tungt? Passar jag verkligen i den färgen? Just så låter det i mitt huvud. Det förvånar mig inte om jag pratar högt med mig själv, även fast jag inte märker det.. Galgar hit och dit. Kläder i högar. Försöker styra upp det så gott det går. När jag är klar hoppas jag på att ingen står vid utgången till klädrummen och att det ska finnas en tom klädställning. Hänga upp kläderna som jag inte vill ha där i smyg, som om det skulle vara något kriminellt att inte gå snällt och hänga tillbaka kläderna på sin rätta plast. Mission complete. Jag har hittat mina juveler. Nu, hem och prova dem i lugn och ro .. I lugn och ro ...